Kan tänka mej att man får ett och annat ramaskri när man skaffar en blogg som handlar om en kvinnas otrohets affärer. 

Tanken med denna lite annonyma blogg är främst för min egen del. 

Det tär på en att inte kunna prata om vad man gjort med någon. Man vill fnittra , gråta , skratta eller bara få en kram så man blir av med ångesten.

"ja men för fan sluta va otrogen då"  kommer väl som första kommentar. 

Jo det skulle jag va om jag hade ett fungerande sexliv. Ett sexliv som existerade alls. 

Men när man tillslut sitter och nästan tynar bort. Av att inte få någon uppmärksamhet, ömhet, förståelse.... ja de flesta män som sitter i denna sits vet vad jag menar. 

Men när det är en kvinna som har barn så är det så OJ va fan gör hon, hur kan hon , vad tänker hon med.

Skitsamma... detta är min blogg... mitt sätt att få sätta ord på tankar.

Är det magstarkt ... läs inte vidare. Störs ni på det .. samma där. Läs någon annans blogg då.

Detta är mitt liv. En helt vanlig (ovanlig ) morsa som älskar sex och allt där till. Som ja är otrogen.